Vänskap, vin och väldigt roligt

Älskade Hanna var ju här i helgen och jag var orolig för att det skulle bli en helg i sorgernas tecken och att hon enbart skulle få agera psykolog, vilket hon förståss gjorde men det blev trots det en helg som bestod av massa garv och inte en endaste tår.

Mötte upp hanna på station runt 18 tiden då vi gick raka vägen  hem och korkade upp och fixade pizzakit. när vinet var slut begav vi oss mot koriander där vi dansade, drack jäger och hade allmänt kul och tiden gick alldeles för snabbt. hade gärna kunnat dansa några timmar till. Blev med dragna på efterfest som nog bäst skulle passa under ordet fnissig. :)

På lördagen sov vi till 13, gick till systemet, gick och käkade, gick hem och sov en timme till och korkade sedan upp igen. Lördagskvällen blev inte alls lika lyckad som fredagen men ändå en trevlig kväll med lite nytt folk :)

Hanna åkte hem tidigt på söndagsmorgonen och jag spenderade hela dagen i sängen :)


När man har kul glömmer man att ta kort men ett tog jag inne på koriander.


Tungt

Visste inte att livet kunde vara såhär tungt. Har gått lyckligt ovetandes i mina 23 år på jorden. Eller antagligen inte. Människan har väl en fantastisk förmåga att förtränga svåra perioder i livet för att man ska kunna gå vidare.
Ungefär som att föda barn som det sägs, skulle man komma ihåg smärtan skulle man inte skaffa fler.

Men vad kan man göra mer än att vänta? Vänta på att dagarna ska gå lite lättare.
Just nu känns det som det är många dagar kvar dit.
Speciellt för en som har ett enormt trygghetsbehov och förlorat hela sin.
Har gråtit varje dag i två veckor. Finns det inget slut?

Jo säkert, men inte idag.




Diffust

Idag avslutade jag den tredje av fyra veckor på min praktik. Alla uppgifter är gjorda och nu ska jag bara sammanställa inför seminariet nästa vecka. Min vision är att jag ska knåpa ihop det imorgon! Så fruktansvärt skönt att vara ledig i tre hela dagar. Helgen spenderas med vänner och familj i karlskoga.

Allt är diffust just nu och det är bara att ta en dag i taget och kämpa på. Det som inte stjälper en, hjälper en heter det ju så fint men just nu känner jag mig stundtals mer död än levande.
Så kan det va. Alla dagar, månader och år kan ju inte va glada och enkla. Trist men sant.

Men tids nog, ska jag komma tillbaka, starkare än någonsin! (förhoppningsvis)

Heeejra!



Kaos

Lyckan får man bara smaka på tydligen.

Dör hjärtekrossdöden.

Så är det i den fula verkligheten

Hej!