Säg att det inte är så
Jag trodde inte att sånt här var så svårt men nu vet jag. Är det mig det är fel på? Är det jag som måste jobba med mig själv? jag har faktiskt ingen aning. Just nu känner jag mig bara så jävla nere och värdelös. Brinner inte för att göra någonting. Det skulle vara att träna då men hur nyttigt är det att bo på gymet. Det är ingenting jag strävar efter direkt. Fan jag vill inte gå runt och känna så här. Att hela tiden söka, längta, önska och tro. Att bygga upp massa bilder och ideer i huvudet som man sedan tror stenhårt på. När man sedan inser att det inte alls blir som bilden i ens huvud, rasar allt och jag blir förtvivlad, ledsen och tillochmed svartsjuk. Av saker jag egentlgen har en helt annan åsikt om. Det går ju inte ihop. Jag vill inte må såhär
Jag vill inte känna såhär
jag vill vara perfekt, inte i andras ögon, men i mina egna.
över & ut