förrvirring
Vad blire? Jag vet inte hur jag vill ha det. Men hey, konstigt när det gäller mig!? Jag tror jag vill en sak, men sen när någon ifrågasätter eller föreslår något annat blir jag helt plötsligt kluven och helt förvirrad. Det är så himla rörigt för tillfället. kan jag inte bara få slippa känna så här å låta det bli perfekt.
Om mamma hade levt hade det aldrig blivit såhär. Men man kan ju inte veta om det hade vart bättre heller.
Risken är stor att det inte hade det.
Allt har väl att göra med hur förändrat allt har blivit de senaste åren och hur det har skapat konflikter och blandade känslor som man har fått jobba med och som jag äntligen kunnat acceptera nu. Då ska det dyka upp nya förändringar. Den största,roligaste förändringen är väl att huset ska säljas och jag ska flytta. och visst det är jättekul men skapar också en jävla konflikt i mitt huvud som gör att det blir en slags sorg i det hela. Men vad är det att bry sig om? så är det väl för alla? det är ju en naturlig reaktion. yadayadayada
Jag tror att jag är rädd för att alla band till mamma bryts och försvinner. huset är allt som liksom symboliserade mitt och hennes liv tillsammans. och det ska säljas till en vilt främmande människa. Men som pappa sa "Det är ju bara en fastighet" för dig, ja.. kul att du känner så. Tyvärr (?) är det mer än så för mig, faktiskt.
Jaja den konflikten kommer säkert att lösa sig så småningom också, fast nu när de pågår är det fan inte kul.
skönt att skriva av sig lite... djupt såhär på en fredag, he..
Om mamma hade levt hade det aldrig blivit såhär. Men man kan ju inte veta om det hade vart bättre heller.
Risken är stor att det inte hade det.
Allt har väl att göra med hur förändrat allt har blivit de senaste åren och hur det har skapat konflikter och blandade känslor som man har fått jobba med och som jag äntligen kunnat acceptera nu. Då ska det dyka upp nya förändringar. Den största,roligaste förändringen är väl att huset ska säljas och jag ska flytta. och visst det är jättekul men skapar också en jävla konflikt i mitt huvud som gör att det blir en slags sorg i det hela. Men vad är det att bry sig om? så är det väl för alla? det är ju en naturlig reaktion. yadayadayada
Jag tror att jag är rädd för att alla band till mamma bryts och försvinner. huset är allt som liksom symboliserade mitt och hennes liv tillsammans. och det ska säljas till en vilt främmande människa. Men som pappa sa "Det är ju bara en fastighet" för dig, ja.. kul att du känner så. Tyvärr (?) är det mer än så för mig, faktiskt.
Jaja den konflikten kommer säkert att lösa sig så småningom också, fast nu när de pågår är det fan inte kul.
skönt att skriva av sig lite... djupt såhär på en fredag, he..
Kommentarer
Trackback