juldikt
9.
Midvinternattens köld är hård.
tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i sitt eget blod han flyter.
8.
Nio små nissar i midnattstimma
traska fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.
7.
Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta nissars intresse den fångar
under stigande hunger de faten nalkar.
En stakars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik
6.
Många springor stugan har
d är sju tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger misse bort från tand.
5.
Sex små nissar mot julbord ila,
Snabbt de uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar,
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.
4.
Tomtar fem i väldig iver
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten
rinner ut i sillsalaten.
3.
Fyra nissar har festat på sill
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glödhett hav.
Likt skållad mandel hans skinn faller av.
2.
Tre små tomtar i granen svingar
Mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
strax han står i ljusan låga,
doftar snart som vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.
1.
Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans.
0.
Husbonn stiger upp i natten
f ör att kasta lite vatten.
under husbonn's tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.
Men fy vilken otäck dikt!!